Countryside of life.

Jag kommer nog aldrig skriva ett så seriöst inlägg som detta. Igår skulle jag handla kaffe i den söta kaffe/te butiken i krämaren, i entrén krockar jag med en liten gubbe. Den korta mannen ursäktar sig och skyndar vidare, jag inser 3 sekunder senare att denna man var faktist min morfar. Han har ingen aning om hur jag ser ut men jag kände igen honom från gamla kort. Han och min mamma sa upp kontakten typ 1973, och jag har alltid fått höra att han inte vill veta av att vi finns. Hur hemskt är inte de? man har väl bara en morfar. Jag beskyller inte min mamma, han ringer ju inte henne direkt. Men jag kände mig som största idioten, jag nuddade vid min morfars jacka och han visste inte att jag var hans barnbarn? Jag har fantastisk släkt i övrigt, som alltid finns där. Men jag skulle gärna haft en morfar. Ni som har en morfar, ring och säg att ni älskar honom, nu på en gång.

för 6 minuter sen stod jag i kön på Ica city, min käraste affär som jag alltid handlar i. Framför mig står en mörk kvinna iklädd många meter färgglatt tyg, hon talade ett främmande språk och hade kunnat öppna ett dagis med alla barn hon släpade på. Hon handlade mat, massor me mat och de hon köpte kostade runt 500 kr, hon ger killen i kassan en hundring. Han kollar på henne med höjda ögonbryn och upprepar beloppet hon skulle betala, kvinnan sträcker fram sin hundralapp och de är tydligt att hon inte förstår vad killen i kassan säger. De som händer nu gör mig inte bara arg utan också rädd, killen i kassan (med de jävligt fula glasögonen) börjar driva med att kvinnan inte förstår och hämtar sin kassa-kompis och de börjar tala högt om invandring och 'ska de va så svårt att fatta'. Inte så himla lätt att lära sig valutan de första man gör när man kommer som ny till ett land? Hon hade dessutom 6 ungar som skrek och stressade henne. Asså, min döda katt hade gjort deras jobb bättre. Skärpning Icas kassörer! så sjukt lågt att göra narr av någon som handlar i deras skit-butik. Coop äre som gäller för mig hädanefter, tame tusan.

Vad har äldre människor/mammor/vanliga medborgare emot piercingar egentligen? Klart de är främmande för dem men vad gör ett smycke i ett ansikte för skillnad på hur man ser på personen. De talas om att man kanske inte får jobb pågrund av en metallgrej? hur tusan har de blivit så? Jag har precis satt en metallring i min lilla näsa, jag är grymt glad och nöjd med resultatet, men icke min familj och släktingar. Jag fick höra att jag kommer ångra mig, att jag inte kommer få ett vettigt jobb, att det är omoget o.s.v Alltför många ser på en person med piercingar i ansiktet som nån som skiter i allt, arbetslös eller tillochmed misslyckad? Borde man inte se personen som nån som vågar ta risker och står för vad man tycker är snyggt. de borde man! man pryder sitt ansikte, that's it. Ingen big deal! ja hoppas min mormor läser detta. Jag hoppas på en framtid med ljusare förutsikter för metall på kroppen. peace.

Galen natt! whiskey, poker och lättklädda vänner hos max inatt. Efter en timmes sömn var jag tvungen att ta mig til Örebro universitet, skulle öva med syskon till ett bröllop som vi ska lira på. Rätt tufft att gå runt i ett stängt universitet, fett tyst. Min mamma såg min nya piercing idag, hon gjorde mig arvlös. Ikväll film&mys med syster och Tea. Puss on this day!

skönaste chill dagen, blev väckt av syster joanna som drog med mig till syster Ingela där vi gjorde scones och kollade på Becoming jane austen, så jävla värd film! fast sorglig. Senare hälsade kära mor på, med present från Ystad till mig, en fin tavla! Man är fortfarande rätt mör i kroppens alla delar men man repar sig. Nu ska ja laga krubb och njuta av ett härligt avsnitt av mia&klara! Vi ses på G, peace.

åh herregud! vilken vecka. Jag är lite för tidigt hemkommen från en jävligt lyckad arvikafestival. Bonnbrännan svider, ryggen bultar och håret har ju helt klart sett bättre dagar, MEN jag är ack så nöjd. Härliga människor, fantastiskt väder (inklusive dagens regn) mkt varm öl och dans. Jag är ju då hemma en dag för tidigt, men våran bostad hade regnet tagit och allt var lite bajs där ett tag. Så min kära far hämtade mig och jossan hem till trygga Öret. Nu ska jag gå i ide de närmaste dagarna :) Tack arvika! du var amazing. vi ses på G.