finding neverland.

Nu sitter jag i min very depressing minimala lägenhet i stan, Patrik är i Falkenberg och jobbar, jag känner mig lite ensam och gammal..ja, gammal. Jag fyller 19 år om några veckor..det är ju HELT sjukt? jag, 19 år? nä nä.

Är man 18 år, som jag..så slits man hela tiden mellan att vara ungefär 25 och 15, det är extremt jobbigt att inte känna sig som sin ålder..Min älskade pojkvän är hela nio år äldre än jag, och det är något vi båda aldrig märker eller tänker på, bara när omvärlden sätter åldersgräns. Som när vi precis hade blivit tillsammans och skulle bowla med vänner och jag insåg att det var 20 i baren, inte kul. pinsamt? lite.

Är jag redo för vuxenlivet då? Jag har en treårig gymnasieutbildning bakom mig som jag ibland är rätt bitter för att jag valde, jag har haft sjukt kul stundtals men det räcker inte. Jag är ingenting, jag kan bara spela instrument och läsa noter. Jag är musikalisk, that's it.

Jag ska iallafall vara vuxen/busig nog att tatuera mig på tisdag, jag är spänd och glad! Känns tryggt att Linus är nåt slags underbarn som är cpbra på allt han gör. Hoppas inte min systrar läser detta, dom är så överbeskyddande och torra när det gäller tatueringar och piercingar, som jag ägnat a lot of tjatande åt under min tonårstid. Kroppsutsmyckning är vackert och vågat. Nu kurrar min mage för mycket för att sitta här, nu blir det kokvrås mat och tv-kväll. Take care! puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0