Countryside of life.

I tisdags fikade jag med Sara, Bobben och Barken :) as trevligt!

På bussen hem talade jag och sara om åldersnojja. Sara brukar skämta om att hon känner sig så gammal, speciellt nu när hon fyllde 20 häromdagen. Jag känner absolut samma sak ibland, kanske mer att.. 'varför åkte jag inte på den där festivalen som jag ville på?' Nu är det ju lite försent. Att vara gravid innebär också att inse att jag faktist inte KAN åka en vecka på festival, bo i tält och supa mig redlös dygnet runt. Men ärligt talat så vill jag verkligen inte det, det var då det. Det var roligast när man var 16 år och ingenting hade egentligen hänt i mitt liv, jag hade bara gått ut nian. That's it, jag visste ingenting.

Men klart det svider när man inser att en period i sitt liv lider mot sitt slut, 'jag-gör-vad-jag-vill'-perioden är slut, iaf för mig. Men jag ser verkligen fram emot nästa period, en småbarns-mamma-period. Och tänk, pensionen.. woho! Jag vill inte gå i pension nu, absolut inte.. men jag tror att det är rätt GÖTT då, om 45 år.. då ska jag börja röka igen, palle och jag ska ut och resa och vårat hus är precis som vi vill ha det, allt är på plats. Okej, jag är knäpp. Jag har annorlunda drömmar för att vara 19 år.. det är inte stora drömmar, bara att jag har dom jag älskar runt omkring mig och att vi är glada. Det är drömmen.

Så Sara, om 45 år sitter vi i varsin solstol i min berså, röker prince, visar gamla tatueringar och skrattar åt våran gymnasietid och hur små våra problem var då.