what if God was one of us..?

Jag upplevde för 10 minuter sen något jag aldrig upplevt. Mitt liv är förvirrat och komplicerat just nu, jag antar att det syndes på min trötta bekymrade min när jag nyss gick hem över stan. En man med slitna kläder och som saknade två framtänder kom fram till mig på gatan och höll mig i jackan med tummen och pekfingret. Han sa vänligt; Lilla vän, du måste se de bra i allt de här. Sen gick han. Jag ville typ krama han och ge han alla mina pengar, men han försvann..och jag skulle förresten aldrig vågat. Vad kom han ifrån, heaven? Människor borde trösta varandra mera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0