Countryside of life.

Igår var jag och Palle på lilla Ingrids dop, det var jättemysigt och kändes högtidligt. När vi satt i kyrkan och prästen öste vatten över hennes lilla huvud sparkade bebben jättehårt, som för att säga att den ville också vara me! Tänk när vi döper våran..namnen jag vill ha bara snurrar i skallen, så många är det.

Idag har jag inte gjort nånting, har absolut ingen energi.. jag tänker varje morgon att jag ska gå ut och gå men det blir aldrig av. Man har så sjukt höga krav på sig själv som gravid och blivande mamma.. man vill vara hurtig och inte klaga men det är sjukt svårt! Det händer så mycket med kroppen på så kort tid att man inte riktigt hänger me..

Leo väckte mig när han skulle åka till dagis, han ville ha en puss och känna på magen! Älskade unge, det är näst intill outhärdligt när han är hos sin mamma, tyst överallt och ingen som springer runt,runt i huset och leker rallycross. I måndags när jag och palle skulle käka tyckte båda att det var så tyst att vi bestämde oss för att ha många barn så det aldrig är sådär lugnt. Leo älskar tacos så det tänker jag göra idag tills dom kommer hem.

Nu börjar Förlossningskliniken! Pusshej