Tio tusen röda rosor.

Är man en lantis in i benmärgen.. som jag. Då är dansbandsmusik liksom inbränt i hjärnan på en.

När jag var liten så firade vi påsk,nyår och midsommar med samma gäng.. massor med barn och vuxna och det var stor fest med mat och dans långt in på natten! bugg. dansband. sverige. alltid samma låtar. helt fantastiskt.

Som tonåring i byn så lyssnades det alltid på dansband blandat med Eddie Meduza på ALLA hemmafester! Det fanns liksom inget annat att spela. Så sjävklart lär man sig att älska de?

Det är nån slags bild av kärleken för mig. En dansbandslåt. Kanske är det inte svårare än så?

Dessa simpla texter och ackordföljder om evig kärlek och röda rosor. Man måste också kunna skratta åt kärleken som gör en knäpp, arg, glad och ledsen på samma gång. Precis som man fnissar åt dansband. Kanske krånglar vi till kärleken och förhållanden för mycke. Jag tänker iallafall alltid direkt på min kära sambo när jag hör en dansbandslåt. Och jag blir glad av de.. och tänker att jag är så lyckligt lottad som får uppleva kärlek varje dag av just honom och plötsligt känns allt som man gick och surade över helt oviktigt.

Släng allt gammalt skit du har på datorn.. sånt du lyssnade på när du var 14 och rätt arg och ledsen på allt och inbillade dig på riktigt att du aldrig skulle träffa nån som du älskar och älskar dig tillbaka. Det var nästan lite det som var grejen, man ville känna sig lite sårad och ensam. Äsch. Ladda ner lite Thorleifs, Curt Haagers och Black Jack så kommer allt klarna en smula.

Over and out. puss!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0