Born to be wild.
i Charlies 'första året'-bok ska jag skriva förlossningen i korta drag.. hur fan ska de gå till? Går det ens att beskriva med ord? Det var överjävligt men samtidigt häftig känsla.. det är det jag har skrivit.
Här kommer det jag minns om nån är intresserad.
02.10 natten till den fjärde mars 2010 vaknar en förvirrad Dea av att sängen är blöt.. har jag kissat på mig? nä, det var vattnet som gick. Jag väcker min kära sambo som får ur sig ett ynkligt 'hjälp..' och går och hämtar en stor handduk.. tack, lr? haha.
03.30 Ringer jag till BB i Karlskoga.. jag är förbannad, rädd, spänd, glad, omtumlad, gråtfärdig och har djävulskt ont.. inte regelbundna värkar, men helt klart värkar.. det känns som något man ALDRIG känt, alla mensvärkar någonsin binds samman till en enda värk. tack livet.
Jag blir tillsagd att avvakta tills värkarna är mer regelbundna.. det dröjer inte länge så vi väcker Leo, klär på honom och lämnar honom hos Gustaf&Annalena.. och sen åker fortfort till karlskoga.. Palle försöker räkna hur långt det är mellan värkarna och får för sig att bebisen kommer typ NU! och kör som en biltjuv så vi är i karlskoga på rekordtid..
Naiv och smått galen i huvet av allt ont häver jag ur mig till barnmorskorna att jag ska försöka göra det här utan smärtlindring. Såhär i efterhand känns det som det dummaste jag sagt i mitt 20åriga liv. Va f**n tänkte jag? Att jag var nån slags superkvinna? Alla mammor är superkvinnor, med eller utan smärtlindring.. det vet jag nu.
Hursomhelst, vi gör oss lite hemmastadda.. CTG visar att jag är öppen 3 cm och bebisen mår bra..nu är det bara att vänta. Patrik är lugn och sansad, inte jag. Nu har jag inga klockslag i huvet vad som hände när under förmiddagen.. men jag blev övertalad morfin när jag badade i 2,5 timme.. ljuvligt! det känns mera outhärdligt nu. Patrik slumrade till när jag badade.. karlar <3
lustgas och pilatesboll de närmaste timmarna.. väldigt suddigt i mitt minne från det, det gjorde ont. det minns jag.
14.30 En läkare kommer in och förklarar att de verkligen rekomenderar epidural för att jag öppnar mig så långsamt.. om jag tog det skulle jag slappna av mera och öppna mig snabbare. I det skedet krävdes i princip ingen övertalning.
15.00 känns som jag blir väckt, jag har knappt ont. CTG visar en värk på 130 men jag sitter och pratar med en undersköterska om Leila och känner det inte.. ljuva epidural.
Nu går det undan, jag är uppe och går.. epiduralen avtar och det gör ont på ett annat sätt.. på nåt konstigt vis så känner jag att bebisen kommer snart.. innan var det bara att stå ut med smärtan på alla vis.
17.15 Jag kallar på barnmorska för att säga : nu ni, nu kommer bebisen..
Lite förvånad blir hon när vi gör ett nytt CTG men hon håller helt med mig, den här bebisen vill ut nu.
17.37 kommer våran Charlie ut, han hade bråttom som sjutton. Så vacker och helt perfekt! Hon talade om för mig att det fanns en liten snopp.. och jag mumlar till Palle. 'såå.. är det en Love eller en Charlie?' Han granskar våran lilla son några sekunder och utbrister 'Det är en Charlie, helt klart'
En stor eloge till min älskade Patrik som var helt underbar under hela processen.. lugn, trygg och bäst! Jag älskar dig så mycke lilla pappan.
Tack livet, världen, Patrik för Charlie.. Tack mig själv. Tack. Längtar till att få ge Charlie ett syskon, en lillasyster kanske.. inte just nu bara. Nu är det bara Challe som gäller.. min lillprins.
<3
Här kommer det jag minns om nån är intresserad.
02.10 natten till den fjärde mars 2010 vaknar en förvirrad Dea av att sängen är blöt.. har jag kissat på mig? nä, det var vattnet som gick. Jag väcker min kära sambo som får ur sig ett ynkligt 'hjälp..' och går och hämtar en stor handduk.. tack, lr? haha.
03.30 Ringer jag till BB i Karlskoga.. jag är förbannad, rädd, spänd, glad, omtumlad, gråtfärdig och har djävulskt ont.. inte regelbundna värkar, men helt klart värkar.. det känns som något man ALDRIG känt, alla mensvärkar någonsin binds samman till en enda värk. tack livet.
Jag blir tillsagd att avvakta tills värkarna är mer regelbundna.. det dröjer inte länge så vi väcker Leo, klär på honom och lämnar honom hos Gustaf&Annalena.. och sen åker fortfort till karlskoga.. Palle försöker räkna hur långt det är mellan värkarna och får för sig att bebisen kommer typ NU! och kör som en biltjuv så vi är i karlskoga på rekordtid..
Naiv och smått galen i huvet av allt ont häver jag ur mig till barnmorskorna att jag ska försöka göra det här utan smärtlindring. Såhär i efterhand känns det som det dummaste jag sagt i mitt 20åriga liv. Va f**n tänkte jag? Att jag var nån slags superkvinna? Alla mammor är superkvinnor, med eller utan smärtlindring.. det vet jag nu.
Hursomhelst, vi gör oss lite hemmastadda.. CTG visar att jag är öppen 3 cm och bebisen mår bra..nu är det bara att vänta. Patrik är lugn och sansad, inte jag. Nu har jag inga klockslag i huvet vad som hände när under förmiddagen.. men jag blev övertalad morfin när jag badade i 2,5 timme.. ljuvligt! det känns mera outhärdligt nu. Patrik slumrade till när jag badade.. karlar <3
lustgas och pilatesboll de närmaste timmarna.. väldigt suddigt i mitt minne från det, det gjorde ont. det minns jag.
14.30 En läkare kommer in och förklarar att de verkligen rekomenderar epidural för att jag öppnar mig så långsamt.. om jag tog det skulle jag slappna av mera och öppna mig snabbare. I det skedet krävdes i princip ingen övertalning.
15.00 känns som jag blir väckt, jag har knappt ont. CTG visar en värk på 130 men jag sitter och pratar med en undersköterska om Leila och känner det inte.. ljuva epidural.
Nu går det undan, jag är uppe och går.. epiduralen avtar och det gör ont på ett annat sätt.. på nåt konstigt vis så känner jag att bebisen kommer snart.. innan var det bara att stå ut med smärtan på alla vis.
17.15 Jag kallar på barnmorska för att säga : nu ni, nu kommer bebisen..
Lite förvånad blir hon när vi gör ett nytt CTG men hon håller helt med mig, den här bebisen vill ut nu.
17.37 kommer våran Charlie ut, han hade bråttom som sjutton. Så vacker och helt perfekt! Hon talade om för mig att det fanns en liten snopp.. och jag mumlar till Palle. 'såå.. är det en Love eller en Charlie?' Han granskar våran lilla son några sekunder och utbrister 'Det är en Charlie, helt klart'
En stor eloge till min älskade Patrik som var helt underbar under hela processen.. lugn, trygg och bäst! Jag älskar dig så mycke lilla pappan.
Tack livet, världen, Patrik för Charlie.. Tack mig själv. Tack. Längtar till att få ge Charlie ett syskon, en lillasyster kanske.. inte just nu bara. Nu är det bara Challe som gäller.. min lillprins.
<3
Kommentarer
Postat av: monica
du är så himla cool Dea! Alltid lika roligt att läsa om förlossningar, jag är nog kanske knäpp? haha :)
Postat av: Johanna
Himla underbart att läsa. Jag är så stolt över dig min älskade gumma. Hälsa Charlie att gudmor kommer snart, med påskpresenter och sång <3
Sköt om er <3
Postat av: Amanda
Åh vad jag känner igen mig, jag blev helt nostalgisk. Det är konstigt det där med förlossningar. Det är det jävligaste man varit med om men ändå så coolt. Det går inte att beskriva för nån annan hur det är men nu har vi båda gjort det och vet hur det känns att krysta fram en liten son <3
Trackback
